Inatt drömde jag om Emma. Det var så verkligt och jag var så nära att träffa henne. Men precis då vi skulle träffas ringer grannen på dörrklockan i det verkliga livet & min dröm sprack! Jag försöker njuta av den lilla tiden jag drömde om det... Det är svårt att förstå att man aldrig mer kan prata med dem man mister. Inte här på jorden i allafall. Därför är det skönt att ha drömmarna att springa bort till..så man kan ses där,om det så bara är för en kort stund.

Jag blir så påverkad av mina drömmar då jag vaknat. Jag kan gå hela dagen efter och fundera på om det verkligen inte var så att det faktiskt hände på riktigt. Att jag var där, att jag såg det jag gjorde osv.
Inte blir jag klokare av det . Men det är skönt att drömma. Då lever människorna man en gång hade i sin vardag kvar.