Det är en varm känsla i kroppen jag får då man märker att banden fortfarande är knutna, då man verkligen behöver dom. Just nu är jag väldigt stolt över vän . En vän som har en stor plats i mitt hjärta och trots allt groll så kommer det alltid vara så. Jag ska krama min vän & viska i örat att det kommer bli bra.

Idag är det fyra år sen Oscar gick bort. Fyra år sen jag sov sked med Isabelle i hennes dubbelsäng,helt omedvetande om att jag skulle få ett telefonsamtal. Idag var hela världen upp & ner för mig för fyra år sen.
Elfte september var då en söndag och jag minns hur varmt det var ute. Allt runt omkring snurrade på som vanligt och själv stod jag mitt i och slet med varenda känsla i kroppen.
Jag kan fortfarande inte förstå att tiden gått så fruktansvärt fort. Fyra år är ganska länge igentligen.
Men i sånnahär sammanhang finns det bara ett ord. Tidslös. Minnena lever vidare och jag kan fortfarande ibland inbilla mig att du är kvar här på jorden. För att låta verkligheten stanna utanför,för en stund.
Jag hoppas och tror du tagit emot Emma på ett fint sätt. Att ni mår bra och att ni är med oss. Hela tiden.
Jag saknar er så fruktansvärt mycket .


Va rädd om varandra . Imorgon kan det vara försent .