Det ær svårt & det ær tungt . Jag kan utan tvekan sæga att jag har precis varenda kænsla som finns i kroppen nu & har haft dom senaste dagarna. Det allra jobbigaste ær nog ændå att førstå att jag inte længre kan gør något før att førændra saker. Hoppet ær något jag aldrig (tyværr) ger upp. Och många gånger så blir det jag som sitter & ær ledsen. Hur mkt jag æn har det framfør mig svart på vitt så ær det svårt att inse faktum. Typiskt mig!
Jag ær ændå glad att det inte ær någon ovænskap. Ær nog mest jag som går med en bitter kænsla att jag inte fick det att hålla. Det kænns ju som ett misslyckande. Många tårar har runnit dom senaste dagrna & fler kommer rinna.
Inte ens då jag kom på jobb kunde jag hålla dom tillbaks...  Men jag førsøker hålla ut,gå till mitt arbete & skøta vardagen runt om.