Imorse førsov jag mig. Ændå har jag en underbar pojkvæn som ær en livslevande væckarklocka...men det hjælpte inte en sønderhostad Sandra att inse att jag var tvungen att gå upp :) Då det var tjugo minuter kvar tills mamma skulle plocka upp mig till sjukhuset så spratt jag upp & fick himla bråttom. Fortsættning føljer alltså på den underliga bølden som kommer & går som katten på min hals.... Vi har nu konstaterat att jag fått nånting som kallas Spottsten. Før att gøra historian kort så ska jag alltså nu massera(vilket jag redan gjort) denna kørtel & gærna æta citronskivor. Om tio dagar har jag ny tid hos lækaren & det kommer då bli aktuellt med operation-av-sandras-hals om det inte blivit bættre. Jag ønskar verkligen inte mig sjælv detta cut,men jag ær rædd før att så blir fallet,då jag haft detta i två veckor nu & det inte blvit någon skillnad. Snarare tværtom. Jag har iafl fått en ny superduper hostmedecin med en liten dos morfin i,så nu hoppas jag den ger mig både sømn & ett snart hostfritt liv igen.

Førøvrigt så ær jag tillbaks på jobbet. Det var skønt att træffa kollegorna igen!
Men før att va ærlig så ær jag ganska upprørd just nu øver flera saker. Saker som jag tycker ær helt absurda och elaka.
Inget jag tænker gå nærmare på nu. Men jag vill verkligen slå slag i saken ganska omedelbart!

Jag blev næstan tårøgd då jag kom ut från gallerian i eftermiddags. ge mig en stor førændring nu.
Saknar T redan & jag antar jag inte behøver førklara hur lite jag vill sova sjælv i sex dagar framøver.